Parets främsta motiv för att välja denna plats var närhet till skog och sjö, snarare än en livsmedelsbutik eller tunnelbanestation.
För närvarande hyr de torpet, som är en allmänning. Även om de inte vet så mycket om husets historia hade Eleonor och hennes sambo dock turen att stöta på bilder på de sista ”riktiga” torparna som bodde där i slutet av 1940-talet. På bilderna fanns hästar, något som paret idag också har där på somrarna.
Fasaden på torpet har bevarats i sitt ursprungliga skick, precis som när det först byggdes. Det gamla torparparet fick ofta besök av sina barn och barnbarn och tog väl hand om stugan och dess omgivningar, och det är ett något som Eleonor och hennes partner vill fortsätta med.
Eleonor beskriver sig själv som nostalgiskt lagd, så bara känslan av ett falurött hus gör något med henne. Det känns hemma, eftersom hon också är uppvuxen i ett falurött hus. Men på senare tid har också den miljömässiga aspekten blivit allt viktigare för henne. När man väl förstått hur mycket mikroplast som kommer ut i naturen av plastfärg har det blivit otänkbart för Eleonor att måla i något annat än en färg som inte gör skada på miljön. Det blir dubbel njutning, det känns bra i magen och är en fröjd för ögat!
Story från Eleonor – @eleonor.haking