För De körde runt på olika håll i Sverige och hamnade till slut i Östergötland. Där stod ett litet torp från 1800-talet och väntade. För Saga var känslan omedelbar och hon föll för platsen direkt. För Jhüllian tog det lite längre tid innan känslan växte fram, men så småningom blev torpet deras.
Sommaren som gått har varit deras allra första på platsen och med ett äldre hus följer förstås också en del projekt. Ett av de första blev att fräscha upp fasaden. Torpet var redan falurött och för Saga och Jhüllian kändes det självklart att låta det fortsätta vara det.
Att stå med penseln mot den gamla träfasaden blev samtidigt något mer än bara ett renoveringsprojekt. På ett torp som stått sedan 1800-talet finns en historia att ta hand om, och för paret blev målningen en påminnelse om alla de människor som vårdat huset före dem.
”Det är något magiskt med att stå och måla med färgen vi vet har används så länge på detta lilla 1800-talstorp.”
För Saga finns dessutom en personlig koppling till det faluröda. Hon är själv uppvuxen i ett falurött hem och färgen väcker därför en särskild känsla av trygghet och igenkänning. Paret brukar själva säga att deras torp ser ut som något hämtat ur Bullerbyn. Och för dem är det svårt att föreställa sig platsen utan den röda fasaden.
Även om torpet är ett fritidshus har det snabbt blivit något mycket större än så. Det är en plats att landa på mellan jobben, men också en plats där familj och vänner kan samlas. Saga och Jhüllian hoppas att torpet ska få fortsätta vara just det, en mötesplats där gamla traditioner och nya minnen får ta plats sida vid sida.
”Vi säger ofta att vårt torp ser ut som Bullerbyn och vad hade det varit utan det faluröda?”
