Historien om den röda stugan

Det närmar sig slutet på 1200-talet och biskopen i Västerås sitter på sitt kontor och funderar. Han har ställt till det ordentligt ekonomiskt. För att rädda sin egen ekonomi har han använt kyrkans andel i Falu Gruva som pant för ett lån. Det blev inte populärt, men biskopen gör rätt för sig och köper tillbaka andelen. För att säkerställa att det inte kan hända igen upprättas ett bytesbrev. Kungen, ärkebiskopen och flera av de andra biskoparna sätter sina sigill på brevet, så viktigt var det att gruvan säkrades. Genom brevet blir det för första gången möjligt att köpa andelar i ett bolag och därmed bli delägare i bolaget. Brevet gjorde Falu Gruva till världens första aktiebolag, Stora Kopparbergs Bergslags AB.

rödfärg slamfärg

Det Sverige vi känner i dag har mycket att tacka Falu Gruva för. I gruvan hade det brutits koppar i över tusen år när den stängdes, och under många år hade Falu Gruva varit en av Europas största industrier. Och en framgångsrik industri ger stora fördelar. Europas bästa ingenjörer och andra experter kom med sin kompetens till Falu Gruva. De gjorde arbetet effektivare och deras lösningar spred sig sedan till andra områden där de var användbara. Utan gruvan hade den typen av kompetens stannat på kontinenten vid de stora industrierna där. Ingenjörerna skapade också en mångkulturell arbetsplats, ett utbyte där kunskap och kultur från övriga Europa tillvaratogs och förbättrade gruvan och Sverige. Under många, många år var Falu Gruva Sveriges kassako och utan den hade Sverige nog aldrig fått någon stormaktstid. Men från gruvan har vi inte bara fått den svenska stormaktstiden, vi har fått något som vi använder än i dag. Något som aldrig slutat vara modernt. Vid Falu gruva föds Falu Rödfärg, den färg som kommit att pryda hela Sverige.  

En önskan om mer

Rödfärgens historia börjar med en önskan om mer. Och en del storhetsvansinne. På 1500-talet ville nämligen den svenska kungen att taket på hans slott skulle vara gjort av koppar, precis som på de riktigt stora slotten i Europa. Men koppar till ett helt slottstak hade inte ens kungen råd med, så lösningen fick bli att färga taket med rödfärg gjord på pigment från Falu Gruva. Det såg ju i alla fall nästan ut som koppar. Och efter det startade en trend att rödfärga delar av eller hela byggnader för att de skulle ge intryck av att de som bodde där var väldigt rika. Rödfärgade väggar påminde nämligen om tegelväggarna som de svenska stormännen sett när de rest runt i Europa, men något tegel hade de ännu inte råd med.

Under 1600-talet byggdes det massor i Sverige och den dyra rödfärgen spred sig i de högre samhällsklasserna. Kungen var en stor inspiratör, eller en influencer i sin tid. För det som kungen gjorde, ville adeln härma. Att måla rött var ett sätt att hävda sin status i samhället och adelsmännen började snart att måla rött de också. Kungen fick fler och fler följare med tiden. För att lyfta sin status började kyrkan måla prästgårdarna för att de skulle se ut att vara byggda av dyrt tegel. Och när adeln och prästerna börjat måla rött ville ju militären inte vara sämre, så snart var de högt uppsatta befälens bostäder röda. Allt eftersom rödmålades allt fler av militärens byggnader och till och med soldattorpen blir röda med tiden.

På 1700-talet sågs rödfärgen fortfarande som något väldigt exklusivt, en lyxvara som bara de rika hade råd med. Att ha ett rödmålat hus var en statussymbol. Det var därför vanligt att den sida av huset som vette mot vägen målades röd, speciellt om kungen skulle komma på besök. Då kunde husen längs hela huvudgatan målas röda, medan gränderna och väggarna in mot gårdarna lämnades färglösa. Men mot slutet av 1700-talet började den industriella tillverkningen av rödfärg vid Falu Gruva och det blev möjligt att producera mer av färgen. Nu börjar också storbönderna att rödmåla sina hus. Färgen började också få uppmärksamhet för sina praktiska egenskaper, inte bara för att den var vacker och trendig. Virket som användes till husen höll helt enkelt längre när huset var målat. 1700-talet var alltså ett bra århundrade för rödfärgen, och också för hela Sverige. 

Den stora emigrationen och egnahemsrörelsen 

Bra skördar, få krig och medicinska framsteg gjorde att svenskarna levde längre. Men en bit in på 1800-talet började Sverige få problem. Allt fler barn överlevde till vuxen ålder och då skulle fler dela på den mark som hörde till familjen. Jorden räckte helt enkelt inte till, så många fick bo utan egen mark. För dessa var alternativet antingen att bli jordbruksarbetare – statare, eller att flytta till städerna och de växande industrierna. Livet som statare var lågavlönat, innebar långa arbetsdagar och ofta en mycket dålig levnadsstandard. Lönen inom industrin var visserligen högre än inom lantbruket, men trångboddheten, smutsen och sjukdomarna erbjöd en om möjligt ännu sämre boendemiljö för de många arbetarna som sökte sig till städerna.

Svårigheterna att skaffa sig ett eget hem och jordbruk, den minst sagt undermåliga levnadsstandarden för arbetarna tillsammans med missväxten och nödåren under 1860-talet bidrog till att sätta fart på emigrationen. Det stora landet i väster lockade med möjligheten att skapa ett eget hem på egen mark, arbetstillfällen och högre levnadsstandard. Svenskarna var inte sena att nappa. Totalt emigrerade ungefär en miljon svenskar, vilket var en femtedel av Sveriges befolkning. För att få samma befolkningsminskning i dag skulle omkring två miljoner svenskar behöva lämna Sverige. Det är ungefär som om alla som bor i Storstockholm skulle lämna Sverige i dag.

Det här var så klart ett problem för Sverige. De ville ju helst ha den svenska befolkningen kvar i Sverige så att inte arbetskraft som var nödvändig för landets ekonomiska utveckling drog till Nordamerika. De var rädda att Sverige helt skulle förlora sin unga, företagsamma befolkning genom emigration, och utan unga hade landet ingen framtid. Skulle Sverige överleva den här krisen? I början av 1900-talet startades en utredning som skulle ge svar på vad som kunde göras för att få svenskarna att stanna i hemlandet. Ett av förslagen utredningen gav var att ge Sveriges befolkning bättre bostäder. Resonemanget känner vi igen från i dag, de ville bygga bort bostadsbristen. Sagt och gjort, den svenska egnahemsrörelsen startades. Självklart skulle svenskarna ha sina egna, välordnade och hygieniska hem, men inte vilka hem som helst. Det måste vara svenska hem och ett riktigt svenskt hem låg på landet, inte i staden. Som du kommer ihåg var det både trångt och smutsigt i staden, medan det med tiden utvecklats en kärlek till hembygden på landet. Det var så klart där som svenskarnas nya hem skulle ligga. 

Du kan väl tänka dig känslan av att för första gången äga sitt eget boende. Få svenskar hade haft möjlighet att äga sitt eget hem, många hade fått mat och boende istället för lön i pengar på sina arbetsplaster. Inget jobb, ingen bostad, ingen mat. Andra hade bott extremt trångt som inneboende i små lägenheter. Trångboddheten och osäkerheten känner vi igen i dag, när många unga bor kvar hemma hos sina föräldrar allt längre, bor hos kompisar eller flyttar runt med andra- och tredjehandskontrakt för att någon annan lösning inte finns tillgänglig. Precis som många i dag önskar sig ett förstahandskontrakt på en bostad önskade sig svenskarna på slutet av 1800-talet och början av 1900-talet ett hem de kunde kalla sitt eget, inte bara någonstans att bo utan en plats att leva på. Egnahemsrörelsen gav många svenskar deras första chans i livet att få ett lån att köpa eller bygga en bostad för. Den gav andra en chans att förbättra det boende de redan hade. Egnahemsrörelsen skulle kunna sägas vara starten på den bostadskarriär som många i Sverige kommit att göra genom åren fram till i dag. 

Egnahemsrörelsen är också ursprunget till många av de röda hus vi ser runtom i Sverige i dag. De byggdes ofta efter typritningar som förutsatte att husen rödmålades, eller efter rödmålade förlagor. Rödfärgen hade vid den här tiden börjat bli en symbol inom nationalromantiken, som hyllade hembygden och det lantliga livet på röda bondgårdar. När det började byggas nya svenska hem var alltså rödfärgen det självklara valet att måla med. Sverige hade haft lite av en identitetskris i början av 1900-talet eftersom så många svenskar lämnat landet och den svensk-norska unionen precis upplösts. Då var den röda färgen perfekt för att omskapa bilden av nationen. Den kom ju bokstavligen från den svenska jorden och industrin vid Falu Gruva som hade bidragit till att göra Sverige så framgångsrikt under stormaktstiden. I rödfärgen hittade Sverige både minnena av landets styrka och det trygga, jordnära som landet saknat under åren av emigration. Den röda färgen blev alltså inte bara symbolen för friheten i att äga sitt eget hem, den blev också en symbol för hela nationen. Färgen kunde nästan sägas vara av lika stort värde för bilden av Sverige som den svenska flaggan. Inte konstigt att vi längtar hem till den röda stugan när vi varit hemifrån länge. 

En färg för Sverige 

I dag ser vi med kärlek och en stark frihetskänsla på den röda stugan. Hur själva byggnaden ser ut spelar ingen roll, stor som liten, det är färgen vi känner igen och älskar. I dag ser vi färgen på allt från gamla herrgårdar till uthus och moderna villor. Vi ser rödmålade kulturhus och en och annan nybyggd kontorsfastighet. Vem vet vilka byggnader vi kommer att se rödmålade i framtiden? För det är det som är charmen med rödfärg. Den är modern i alla tider tack vare sin förmåga att alltid anpassa sig efter dagens byggtrender. Den kan stå för gammal charm och ny attityd. Och en sak är säker, det finns inget annat land där färgen på ett hus knyter samman befolkningen så som den röda färgen binder ihop Sverige och svenskarna. Rödfärgen har gjort en resa från att vara en exkluderande vara som få hade råd med i starten till en demokratisk, inkluderande färg i dag, flera århundraden senare. I dag spelar det ingen roll vilken position du har eller vilket liv du lever för den röda färgen har raderat klassgränserna. Alla har en relation till någon form av röd stuga, så när vi önskar oss något mer i dag är det inte nödvändigtvis ett tak som ser lyxigare ut eller väggar av tegel. Snarare önskar vi oss någonstans där vi får känna oss riktigt, riktigt fria. Där vi är självständiga och har all makt över våra liv. Som i vår egen röda stuga.